Mysterium

Att helt plötsligt blotta vår resa till det här miraklet kan ju vara både för och nackdelar. Kanske har du också gått igenom samma sak, eller ska gå igenom samma sak snart. Kanske har du länge funderat på om det kommer bli tvungen att gå igenom samma sak?

Ja hur man än tror att saker och ting skall bli så är det helt fantastiskt när det går åt rätt håll.

Jag var helt bombsäker på att jag för alltid skulle vara den ensamma, barnlösa, bittra Jenny. Att jag föddes för att ta hand om andras barn och jag skulle alltid vara stand by ifall någon stackars familj brakade samman och dem behövde avlastning. Åh när jag förtvivlat grät efter första misslyckade ivfen så gjorde det så ont i bröstet av att behöva tänka ”det blir nog aldrig så”.

Då hade vi bara gjort 1 försök. Det finns ju dem som gör 5,10, 15 försök och inte lyckas men jag var så säker på att om vi skulle fortsätta var det bara förgäves.

Det gjorde så ont att hela tiden kastas mellan hopp och förtvivlan. Allt samman var en enda tortyr och man visste verkligen inte hur det skulle sluta.

Väntan på att få komma på första samtalet på sahlgrenska, väntan på att få börja behandling, väntan på att gå över från nässpray till sprutor, väntan på ultraljud för att se hur många äggblåsor som mognat, väntan på äggplock, väntan på att se om några befruktas , väntan på att få göra återföring och SEN den jävla väntan på att få göra gravtest 18 dagar senare om ingen blödning kommit.

Sen gråter man av sorg eller glädje och kanske börjar om.

Såhär upplevde jag allt och din historia kanske är annorlunda.