Neutrala babykläder

Jag har tidigare beskrivit min frustration över att det inte finns speciellt mycket fina babykläder där ute i butikerna eller på nätet. Jag tycker om ljusa dova färger och kollar givetvis också på materialet. Det skall vara mjukt och gosigt, helst inga jeans första tiden. Nu vet vi ju inte om det är en pojke eller en flicka som gömmer sig i min mage men oavsett kön föredrar jag spets och volang framför hårda tryck och mönster. När vi vet kön kommer det bli enklare konstigt nog, även fast jag inte vill "välja" färg åt vårt barn. Jag är ganska kluven när det gäller rosa till flickor och blått till pojkar. Det behöver inte vara så och jag anser inte att rosa på en kille är fel. Men det blir lite så när vi kollat tapeter och andra saker till bebisen. Saker vi inte vill köpa nu för vi vet inte om vi ska köpa rosa, lila eller blått. Grönt gillar jag inte så det blir det inte oavsett kön på barnet.
Hur resonerar du? Jag vet ju innerst inne att det inte ska spela någon roll. Alla artiklar jag läst och sett.

Blir det en kille får han mer än gärna leka med barbie och bära rosetter och rosa om han vill. Det får han bestämma när han blir så gammal att han kan visa vad han gillar.
Likadant om vi får en tjej, hon får gärna leka med bilar eller ha en traktortapet i sitt rum.
Men kommer barnet få en egen vilja om jag köper rosa eller blått från födseln?

Gulligt ska det ju vara oavsett kön på barnet. Och om jag vi får en son kommer jag inte tilltala honom på det tuffa sättet bara för att han är en pojke. För så gör faktiskt folk! Det här med genus är galet, vi särbehandlar barnet omedvetet beroende på kön.

Jag har försökt tänka på det mer och mer sedan min yngsta systerson föddes för 1,5 år sedan. I samband med detta gick en av mina kompisar en kurs om genus och vi bollade en del tankar kring detta. Så jag har försökt att berömma honom utifrån hur han är och inte vad han har på sig. Och om jag gett honom komplimanger för något han har haft på sig har jag inte bara sagt " Wow vad cool tröja du har" utan istället försökt prata utan att bestämma hur han skall vara. I detta fall skulle jag ju omedvetet sagt att han skulle vara cool för han är kille.

Till en flicka kanske man lägger huvudet på sne och säger " ååh vad gullig klänning du har, du ser ut som en prinsessa".
Till en pojke " shit vad cool traktor du har på tröjan" Eller " wow vad cool den var"  ...

Nu svamlar ja säkert bara. Men jag tänker så mycket på det här och borde väl kanske vara med avslappnad och låta tiden utvisa. Men man vill ju inget hellre än att göra rätt. Och jag känner att jag har extra stor press på mig att besluta och försöka planera för att det bara blir en plutt. Jag vill ta till vara på allt och göra det rätt.
Funderar på om jag ska beställa hem boken " Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2"

Den finns här .