Vår första IVF

Det går inte en dag utan att jag tänker på vår första ivf. Malte kom till på första frysförsöket efter ett misslyckat färskt försök och det där första misslyckade försöket var så smärtsamt. Jag vet inte om jag visade det utåt men det var bland det jobbigaste jag gjort. Hela behandlingen var jobbig, jag mådde pyton och det var bara "tänk om, tänk om, tänk om, tänk om inte..... " som rörde sig i huvudet dagarna i ända. Jag kunde inte tänka på annat än just äggen, spermierna, äggplocket och återförandet.
Under hela ivfen var jag negativ och trodde verkligen inte att det skulle fungera. Jag var inställd på misslyckanden och förväntade mig att vi skulle få göra flera ivfer tills vi skulle ge upp... Men ändå blev jag så himla besviken den där natten då jag började svettas som en tok och mensen kom dagen därpå. Även fast jag trodde mig "veta" att det skulle misslyckas blev jag jätteledsen och någonstans långt inne hade jag väl hoppats ändå...Jag ville inte göra fler försök för som jag skrev ovan så var jag bombsäker på att det skulle vara förgäves. Jag tänkte att vi var ett av dem par som det inte skulle fungera för.

Jag tänker dagligen på alla dem som kämpar nu och som kämpat i många år. Dem som har många år bakom sig av barnlöshet och som hoppas och önskar varje dag. För den som gjort fler ivfer än oss tycker nog inte att vår resa varit speciellt tuff. Vi fick ju tillslut en pojke... Jag vet flera stycken som jag haft på instagram som följt mig under ivfen och graviditeten men som valt att avfölja nu när Malte är här. Jag vet inte om det blivit för mycket eller jobbigt men det gör mig lite ledsen att veta att vi inte gläds åt varandra på samma sätt. Under tiden som vi gjorde första ivfen visste jag andra som också gjorde det och även fast vi misslyckades glädjes jag OTROLIGT mycket åt dem som lyckades i samma veva. Jag visste ju precis hur längtan kändes. 


Nu har vi iallafall vår fina Malte och han var så otroligt efterlängtad att jag ibland kvävs av lycka att han är här. Låter klyschigt men så är det. Om om du som läser min blogg själv kämpar önskar jag dig lycka till och om du undrar något är du välkommen att fråga.