Hur glad jag än är för att vi ÄNTLIGEN lyckdes och för att det inte tog fler år så kan jag inte sluta tänka på alla de gånger som jag varit förtvivlad och HELT säker på att det inte skulle fungera någon gång. Jag var säker på att jag skulle vara den enda av mina syskon som aldrig fick barn. Jag var säker på att jag var den enda av mina kompisar som aldrig skulle få barn.
Men så ska jag det nu....
Vi ska ha barn, ett eget barn, vårat barn. Halva jag och halva Joakim.
Wow.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar