HSP högkänslig

Det finns en bok som jag läst som var helt fantastisk och som verkligen var  "hjälpen". Jag har alltid var väldigt känslig och sårbar, lätt att trycka ner och oroa. Det har för mig alltid varit ett problem fram tills jag läste om HSP (Highly sensitive people) och insåg att jag var en av dem. Jag fick alltid höra "Du är så känslig" "Tänk inte så mycket" " Älta inte allt" "Du förstorar upp det" "det är bara du som tänker på det" o.s.v. och bla bla bla. Hela tonårstiden var jag en allmänt sorgsen och sårad människa, jag hade nära till gråt hela tiden och vad som än hände och vad folk än sade var jag tvungen att analysera och gå igenom det i mitt huvud fleeeeera gånger. Det förstörde otroligt mycket för mig och all min tid och energi gick åt att försöka förstå andra och att reda ut saker som egentligen bara var smågrejer.
Det kunde vara en så enkel sak som att jag inte kunde läsa av ett tonläge , jag kunde fundera länge på om den där människan verkligen menade det hon sade när hennes tonläge sade ngt annat. Jag lägger märke till detaljer som de flesta inte ser och jag  är väldigt bra på att läsa av människor.

 

Såhär står det om man söker på högkänsliga personer:

"Högkänsliga personer har ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet. De lägger märke till många subtila detaljer i omgivningen och bearbetar dem djupt i sitt inre. På grund av denna stora mottaglighet blir de lätt överstimulerade och behöver ofta dra sig undan, något som kan leda till att andra uppfattar dem som tillbakadragna eller blyga. Men de är också ofta intuitiva, kreativa, djupsinniga och medkännande. De ser saker som andra missar och fattar väl genomtänkta beslut"

Med tanke på min uppväxt och den miljö jag växte upp i är det inte konstigt att jag blev mer högkänslig än vad jag kanske varit om jag inte vuxit upp på det viset. Att ständigt behöva vara på sin vakt och läsa av människor var enda sättet att kunna förbereda mig på. Nuförtiden är jag mycket mer avslappnad, väl medveten om mitt "tillstånd" och jag är inte lika "känslig".

 Jag har bland annat läst denna boken, läst på nätet och fått lära mig hantera detta.

Om man ständigt skall oroa sig för vad andra skall tycka , säga och hur dem skall bete sig orkar man inte med sig själv. Man kommer möta människor som med avsikt vill göra en illa, såra ens känslor och förminska andra genom sig själv. Men det viktigaste av allt är att INTE tänka att det är mig eller dig det är fel på - det är den som spelar på dina känslor som är dum. Inte du, inte dina känslor.

Sen är det skillnad på att vara högkänslig och rädd. 

En bra grej att tänka på är att intala sig själv om att om någon vill säga något som är viktigt kommer denne människan säga det tydligt. 

Om en person frågar om du har ny tröja men inte säger att den är fin efter ditt svar så behöver du inte analysera och fundera  på om han eller hon tyckte den var ful eller fin. 

Ville hon eller han att du skulle tro att den var fin så hade dem sagt det. Vill dem tala i gåtor är det deras problem. Tycker dem att din tröja är ful så är det inte heller något att haka upp sig på eller fundera över. 

Du valde tröjan för att du tycker den är fin.

Förr tog det mig flera timmar att somna. Jag låg och funderade på "Varför sade hon så?" "Sade jag ngt dumt?" o.s.v men nuförtiden (inte bara sedan jag blev mamma utan även innan) somnar jag på två röda. Jag är avslappnad, mer säker och inte alls rädd att såra någon annan genom min närvaro. 

Jag vet att jag aldrig säger något för att vara taskig, jag spelar inte på andras känslor, är inte medvetet elak, avundsjuk, bitter eller går runt och irriterar mig. Jag reder ut saker när det händer något och gör jag inte det är det glömt. Jag förlåter inte den som medvetet sårar mig för jag vet att det kommer hända igen. Jag bryr mig MER om mig och mitt mående för när jag brydde mig mer om andra fanns det inte alls många som brydde sig om mig när det kom till kritan.

 Jag kommer aldrig mer låta någon förminska mig eller behandla mig illa och den dagen jag tog det beslutet har mitt liv inte varit annat än bra. 

Du är viktig i ditt liv och jag  i mitt. 

 och förresten, det där med att man tar "väl genomtänkte beslut" kanske inte alltid stämt på mig. Jag har gjort många idiotgrejer faktiskt.